LÄS !
detta är en som heter carls historia LÄÄSS !!
Det finns inte bara än värld. Det finns inte bara ett liv.Det har jag nu insett och fått uppleva. Jag var sån som aldrig trodde på ett liv efter döden, men nu har jag fått uppleva det. O ni behöver inte tro på det, det är upp till var och än! men jag tänkte iaf berätta om vad jag fått uppleva och vad jag har sätt.så jag Hade tänk berätta. det har inte varit så lätt. har fått tunga besked som gjort att jag blivit ledsen. ska inte säga vad det är för besked då det är känsligt, hoppas ni förstår det. men iaf, det har gjort att allt eftersom så har det byggt på att det lixom blivit en börda för mig. o jag har bråkat mycket nu den senaste tiden. bara för att jag varit tjurigare, bråkat med många som betytt oerhört mycket för mig o aa jag har inte mått så bra helt enkelt. men aa iaf jag var ganska glad på skidresan o en kväll så hade Jag o mina vänner hade precis legat o kollat på film. jag hade ätit och druckit dåligt den dagen. Hade dessutom fått väldigt lite sömn. Men jag var pigg o glad ändå. Jag hade klunkat en halv cola som jag fick av Julia. Men den dagen..var ändå på något sätt deppig..jag har haft så mycket att tänka på den senaste tiden som jag skrev innanAllt har varit så liksom, ''upponer''. Men jag har försökt att hålla masken, jag har inte pratat med mina föräldrar om vad som varit jobbigt. Jag har gått runt med mitt vanliga smile, och mitt vanliga humör. Har gått till skolan varje dag även om jag bara kännt för att skita i det. har ibland bara kännt att jag vill stanna hemma o ba glömma allt! Allt har snurrat runt i mitt huvud. Men i alla fall. jag klunkade colan jag fick sen gick jag in till mitt rum med mina rumskompisar. Samma dag så hade en person som betytt väldigt mycket för mig skrivit att hon inte ville träffa mig o att hon inte ville vara min vän mer, o jag var naturligtvis jätte ledsen, men låtsades inte om det..ville inte visa mig som ''svag''. för jag brukade alltid vara den som alltid skrattar o är glad. menVi la oss i alla fall och kollade på film. Hade kännt att jag hade ont i huvudet och var yr, men tänkte inte så mycket på det. Men när filmen var klar, o allt var lugnt så reste jag mig och skulle borsta mina tänder, då kände jag hur mitt hjärta plötsligt slog långsammare, o rummet blev suddigare o suddigare. Jag svimmade o bara låg på golvet. Jag andades inte. Plötsligt så blev allt ljust. Vart jag än kollade var allt ljust, under mig, till höger, till vänster allt var ljust. Jag gick frammåt, då hörde jag plötsligt någon säga ''Hej carl! åhh, vad vi saknat dig!'' det var min farmor! Min farmor dog innan jag levde. Hon såg så fin ut, hon log o kramade om mig. jag kände värmen i hennes famn. sedan kom alla mina döda släktingar fram till mig, morfar, farfar, min mormors syster aa alla! De var så fina där de stod i ljuset. då frågade jag plötsligt ''farfar, är jag död nu? får jag stanna här hos er? jag vill så gärna träffa er igen!'' då svarade farfar lugnt ''Nej carl. det är inte din tur än. du har många år kvar, och vi kommer att sakna dig, men vi ses sen när tiden är inne. Hälsa pappa din att jag o farmor saknar han men att vi är stolta över att han har dig o Anton'' sedan försvann dem alla. O d hör jag plötsligt ''Carl, Kom igen nu! Kämpaa!'' Jag kollar upp o då ligger jag i ambulansen. Jag kan tacka min konfirmations ledsre Janne att jag lever. Han hade gjort hjärt och lungräddning på mig i en kvart. så iafJag hade varit i himlen och vänt. Jag hade varit bland dem döda. Man inser inte förens det händer hur tacksam man är över det man har och det man får. jag hade skrikit att jag ville tillbaka upp till himlen, hade skrikit att jag ville tillbaka till farmor o farfsr, så jag lixom slutade att kämpa själv, men sen så fortsatte jag igen. den natten trodde jag att allt var över, att jag inte skulle överleva. Min mamma var helt ifrån sig. Hon trodde att hon skulle mista mig.O det spelar ingen roll hur stor o stark, hur macho o cool man är, för när ens mamma kommer in gråtandes o tror att hon ska förlora en så inser man hur nära man var döden. o när jag såg mamma komma in där så grät jag av lycka!!! mamma o pappa o min bror hade åkt hela natten till falun för att träffa mig på sjukhuset! asså det gick inte att hålla tårarna borta, var så övrlycklig! det bara sprutade av glädje tårar, får trodde inte jag skulle få se dem igen! o det är först när det händer något sånt här förens man inser vad ens fsmilj egentligen betyder!
Klart jag saknar farmor o farfar o dem, men nu vet jag att de har det bra. O jag är så sjukt glad att jag lever, o kan berätta denna historia för alla andra som har det svårt! att dem ba ska tänka positivt o kämpa även motgångar. Men jag har sår som inte komemr läka än på ett tag. Jag lider just nu av extrem panik ångest. O kan få ångest attacker där jag ser den andra världen och slutar andas eller svimmar. Men jag ska kämpa, o försöka att andas, för jag vill inte lämna alla! för jag har en familj som behöver mig samt mina vänner! Jag har haft för mycket att tänka på, jag har haft för mycket stress. Allt som hänt mig har jag haft kvar i huvudet och det har alltid funnits där o när jag tänkt på allt samtidigt så orkar inte min kropp med det..o då får jag mina ångest attacker.det är klart det är jobbigt! detr ju nästan som en sjukdom för mig. Jag får inte längre satsa på högre betygen..utan måste försöka klara E. För jag orkar inte anstränga mig för mycket. jag klarar inte av press för då får jag en attack. Men som tur var får jag iaf träna hockey, för det får mig att rensa huvvet från annat. Men jag hoppas att det blir bra snart och att jag kan inspirera andra som har det svårt, som förlorat någon som står nära. Men det är bara att försöka kämpa vidare! jag var nära att ge upp i en ångest attack. jag sa "jag vill tillbaks upp" o sen slutade jag andas, o efter 20 sekunder så kom jag tebaks, o jag är inte vid medvetande vid attackerna, jag är inte mig själv lixom, jag vet ite vad jag gör, så detr svårt att kämpa men tack vare ens vänner så fortsatte jag ändå kämpa, så är sjukt tacksam över ALLA som stöttat mig! så tänk på alla andra som bryr sig! o även om inte alla visar det, så bryr dem sig! o om du läst detta nu så önskar jag att du ska ha fått lite inspiration. så tack för mig o ha det bra!!
Kommentarer
Trackback
